Nordisk Vision

Demokratisk tradition

I Norden finns en stark demokratitradition byggd på fria och självägande bönder. Dessa fria bönder utövade i gamla dagar en folklig demokrati på lokal och regional nivå och utgjorde på så sätt en påtaglig motvikt mot adel och kunglig makt. I modernare tid har det nordiska samhället utvecklat en livlig folkrörelsetradition, med alt från nykterhetsrörelser, bildningsrörelser, till idrottsrörelser. Ingen annan stans i världen har befolkningen varit så engagerad i mångahanda ideella förehavanden, som i Norden.

Förutsättningar för demokrati med folkligt deltagande

Norden står väl rustat för en mer direkt och långtgående demokrati än den rena parlamentarism som vi har idag. Den moderna tekniken, i kombination med en förhöjd bildningsnivå gör det också möjligt att idag vidareutveckla en demokrati med folkligt deltagande, om vi så önskar. Genom åren har det visat sig att parlamenten är dåliga både vad gäller sin folkliga representativitet, som vad gäller sin förmåga att leda och inspirera befolkningen. Den demokratiska apatin och vanmakten breder ut sig…Den upplysta medborgaren borde åter ges möjlighet att få utöva sin myndighet över det samhälle han/hon bebor!

Schweizisk demokratimodell i Norden

För att rädda demokratin undan den medborgerliga likgiltigheten och för att åter väcka medborgarandan hos befolkningen bör ett nordiskt förbund bygga på samma demokratiska principer som de som idag bär upp den schweiziska konfederationen. Här nedan kommer en tänkt illustration av hur den schweiziska demokratin hade kunnat gestalta sig om den applicerades på Norden. Det är ingen färdig modell eller något konkret förslag, utan ett underlag för diskussion och demokratisk reflektion. En möjlig väg för Norden... om vi så önskar!

Kortfattat
Norden har ett parlament med två kammare (Nordiska Rådet). Den första kammaren representerar folket, den andra kammaren representerar regionerna. Den centrala regeringen har 7 ledamöter/ministrar. Ingen region får ha mer än en minister i regeringen. Det finns en federal högsta domstol som övervakar och dömer i bland annat konstitutionella frågor. Folkomröstningar är obligatoriska i konstitutionella frågor. Folkomröstningar kan också krävas av folket genom insamlandet av namnunderskrifter. Folket har initiativrätt till ny lagstiftning/folkomröstningar i såväl konstitutionella som andra frågor. Varje region har en regering, parlament (eller ting med direkt folkdeltagande) samt ett domstolsväsende. Varje region är självstyrande och bildandet av nya regioner måste godkännas både av folket i en folkomröstning i hela landet, samt av majoriteten av regionerna.

Val

Parlamentsval

Vart 4:e år väljs ett förbundsparlament (Nordiskt Råd) bestående av 501 ledamöter till första kammaren, samt 151 ledamöter till andra kammaren. Det senare sker enligt regionala regler. 3-4 gånger/år utlyses centrala folkomröstningar. Vid val till parlamentets 1:a kammaren utgör regionerna valkretsar. Varje region är garanterad minst en plats i det federala parlamentets första kammare. Det går i genomsnitt 48 000 medborgare på varje parlamentsledamot. Personval ingår i partivalet. Det finns ingen nedre spärrgräns för småpartier. Små partier har därför goda möjligheter att komma in i parlamentet. Val till andra kammaren sker normalt genom ett majoritetsval, d.v.s. den kandidat som får flest röster får platsen.

Folkomröstningar

Folket röstar 4 söndagar/år på olika förslag till författningsändringar, nya förbundslagar eller folkinitiativ. Kommuner och regioner kan passa på att använda dessa tillfällen för att föra fram egna frågor. Per år röstar folk på ca 25 olika frågor. Vid författningsändringar röstar först båda parlamentskamrarna var för sig. Därefter skall allmän folkomröstning hållas. Folkomröstningen sker regionvis och förutom att hela folkets majoritet ska stödja förslaget så ska en majoritet av regionerna göra det (om majoriteten av befolkningen i en region röstar emot ett förslag, så anses hela den regionen ha lagt en NEJ-röst).

Folkinitiativ och folkomröstningar

Folkliga lagförslag

Folkliga initiativ centralt kräver 300 000 namnunderskrifter insamlat inom 18 månader. Krav på folkomröstning kring förslag till ändrad/ny lagstiftning generellt, kräver 150 000 insamlade namn inom 3 månader. Förbundsregeringen uttrycker sin mening om lagförslaget innan folkomröstningen hålls, liksom parlamentets båda kammare. Folkinitiativ kan generera nya förslag från regeringen och parlamentet, som därigenom ”modererar” initiativförslaget och på så vis tillmötesgår såväl initiativtagare som regering och parlament. Dessa motförslag från regering och parlament kan leda till att folkinitiativ dras tillbaks (annars ställs folkets förslag mot regeringens förslag i en folkomröstning). Varje medborgare har förslagsrätt på samtliga politiska nivåer. Man är alltid skyldig att lyssna till medborgarnas förslag, men man behöver inte följa förslaget. För att förhindra att olika aktörer har olika mycket resurser att driva folkomröstningskampanjer med, kommer lagen att sätta ett tak för hur mycket pengar varje lobbyaktör får använda i samband med en folkomröstningskampanj.

Folkets rätt att stoppa lagar

Nya lagar som röstas fram av parlamentet, kan stoppas av 150 000 insamlade namn inom 3 månader. Lagförslaget måste då gå till folkomröstning. Dessa folkomröstningar kräver ej att även regionernas majoritet röstar för/mot förslagen såsom vid konstitutionella folkomröstningar. Hot om folkomröstning används ofta av remissinstanser redan i ett tidigt stadium. Folkomröstningar kring vanliga lagändringsförslag kan fungera konserverande. Folkinitiativ däremot stimulerar den demokratiska debatten.

Förbundsparlamentet, regeringen och högsta domstolen

Nordiska Rådet

Parlamentets båda kammare består inte av professionella parlamentariker, utan dessa utför sina uppdrag på deltid. Parlamentet möts i på en fast plats (regeringssätet) 4 ggr/år för tre veckor per tillfälle. Mellan mötena sitter ledamöterna oftast med i olika kommittéer och beredande organ. Parlamentet stiftar lagar och ändrar författningen (båda kan antas eller förkastas av folket genom folkomröstning). Parlamentet väljer medlemmarna till regeringen. Parlamentet väljer också regeringens ordförande samt ledamöter av högsta domstolen.
Efter att parlamentets båda kammare har enats om och röstat fram ett nytt lagförslag, inträder en 3 månaders vänteperiod för att avvakta en eventuell folklig namninsamling och folkomröstning i frågan. Om detta ej sker så träder lagen i kraft efter 3 månader.

Regering och statsöverhuvud

Regeringen består av 7 ministrar. De språkliga minoriteternas representation i regeringen måste säkras (finska, isländska, grönländska, färöiska och samiska). Ingen region kan ha mer än en minister i regeringen. Parlamentet väljer regering vart 4:e år, men kan inte avsätta den mellan valen. Nordens president, som är minister, roterar årligen inom regeringen. Presidenten har till uppgift att vara ordförande vid regeringssammanträdena, samt att hålla i vissa representativa uppdrag. Ministerposten behålls under tiden. Presidenten är varken statsöverhuvud eller regeringschef. Hela regeringen är statsöverhuvud i Norden.

Högsta Domstolen

Till högsta domstolen överklagas domar från regionerna. Domstolen har 30 ledamöter och 30 ersättare. De väljs av parlamentet för en 6-årsperiod.

Regioner och kommuner

Det finns 8 000 kommuner och 75 regioner i Norden. I genomsnitt bor det 320 000 inv/region och 3 000 inv/kommun.

Kommuner

I små kommuner fattas besluten på kommunala möten (ting). Dessa äger rum med jämna mellanrum. Där fattas beslut om finanser, t.ex. byggprojekt. Den utövande makten väljs också där (dessa gör ofta jobbet på deltid). Detta "kommunting" väljer ofta också en heltidsanställd sekreterare och en kassör. Även skollärare väljs ofta på detta sätt. Om kommunen är för stor för dylika kommunting, så väljs ett kommunalt parlament. Kandidaterna till dessa kommunala parlament och kommunregeringar förs oftast fram av politiska partier. Graden av kommunalt självstyre slås fast i respektive regions kommunallagar. Till kommunernas viktigaste uppgifter hör skola, välfärdssystem, trafikpolis, energi- och vatten, samt lokaltrafik. Närliggande kommuner samarbetar ofta.

Härader

Nivån efter kommunen heter Härad. I första hand är det en regional administrativ nivå (vissa regionala kontor), samt utgör den lägsta domstolsnivån i en region.

Regioner

Regionens politiska institutioner liknar dem på kommunal och förbundsnivå. Den lagstiftande makten innehas av det regionala parlamentet (Landsförsamlingen). Parlamentet samarbetar med folket genom folkomröstningar. Parlamentsvalen är proportionella utifrån de valkretsar som respektive region är indelad i. Kandidaterna nomineras av partier och grupper av väljare. Den verkställande och administrativa regeringen väljs av folket för en viss mandatperiod. Den regionala administrationen är delad i ett antal ”ministerier” (interna frågor, justitie-, polis, försvar, finans, ekonomi, hälsa, välfärd, utbildning, och byggnation). Varje region har normalt en högsta domstol (för överklaganden från häradsnivån). Regionala utgifter över ett visst belopp måste underställas folket i en folkomröstning om ett visst antal medborgare så kräver. Denna möjlighet finns dock inte på förbundsnivå. Varje region, oavsett storlek, är representerad i förbundsparlamentets andra kammare (”Landsförsamlingen”) med två ledamöter. Dessa representanter röstar utan att först tillfråga sina regionala regeringar. En region kan på förbundsnivå föreslå en lagändring på samma sätt som 300 000 medborgare kan.

Ansvarsfördelning mellan förbund, region och kommun

Förbundsnivån

(skall primärt tillhandahålla service, inte politiskt innehåll)
- Järnvägar/infrastruktur som sammanbinder minst 3 regioner.
- Mått, vikt och tid.
- Försvar (regionerna kan i tillägg ingå internationella försvarsavtal).
- Medborgarskap (kregionerna kan i tillägg införa egna, regionala medborgarskap).
- Det konstitutionella ramverket.
- Högsta domstol som garanterar författningens efterlevnad.
- Vissa universitet och högskolor samt värderingskriterier för högre utbildningar (regionerna kan också ha egna högre utbildningsinstitutioner).
- Metereologi.
- Beskattning av företag med över 500 anställda.
- Valuta (regionerna kan även välja att ha annan valuta, t.ex. Euro)
- Öppen och fri arbetsmarknad.
- Personnummer.
- Utrikespolitik (regionerna kan få ingå egna internationella avtal, men får ej bli del av annan statsbildning).
- Postväsende (vissa regioner och kommuner kan även ha eget postväsende).
- Trafikregler.
- Arbetsförmedling.
- Folkbokföringsregler.

Regionerna

Polis, social välfärd, bostadsbidrag, religiösa frågor, regionaltrafik/regionala vägar/järnvägar, gymnasieutbildning, civil- och straffrätt, skatter för företag med mellan 50 - 499 anställda, jakt och fiske, sjukförsäkring, viss högre utbildning, språkfrågor, regionala medier.

Kommunerna

Grundskola, barn- och äldreomsorg, vatten och avlopp, lokaltrafik, byggnation.